Taylor Swift Sweden | Sweden's Largest Fansite Dedicated To Taylor Swift

Josefin: Mitt bästa minne är när jag såg Taylor för första gången live på min artonårsdag i Berlin. Hon spelade All Too Well (min favoritlåt från Red) och jag stod med tårarna strömmande i Tyskland efter att ha haft henne som favoritartist i 10 år.

Ebba: Det är svårt att välja ett minne som var störst, men då hon gav sin "KÄNN PÅ DEN NI!!!" min efter att hon spelat All Too Well på the Grammys höll jag på att gå i tusen bitar. Det var så stort, att hon spelade fansens favorit trots att den inte ens var en singel, trots att den var hennes jobbigaste låt att framföra för henne emotionellt och så satte hon den som en smäck. Hon slängde den i alla haters ansikten och kramade om alla fans. Det ögonblicken känner jag är en bild av RED-eran.

Malin: Våren 2013 fick jag mejl från Taylors officiella fansajt med info om att jag blivit utvald till att få köpa två pit access-biljetter till en av hennes konserter i Los Angeles i augusti. Jag hade aldrig flugit i hela mitt liv, aldrig varit utanför Norden förut - och aldrig sett Taylor live. Jag köpte biljetterna, och sedan följde ett antal månader av planering, nervositet och längtan. När jag väl stod där vid scenkanten och State of Grace drog igång och det röda skynket drogs undan och hon stod där bara några meter bort och jag såg henne PÅ RIKTIGT - herregud, jag var fullkomligt i extas och kunde knappt tro att det var sant!

Fanny: Mitt favoritminne är från hennes livesändning mitt i natten där hon avslöjade vad albumet hette och "We are never ever getting back together" spelades för första gången. Jag hade glömt bort vilket datum hon skulle avslöja allt och kom in till livesändningen mitt i natten av en slump eftersom jag inte kunde sova. När jag satt där ensam mitt i natten och tittade på Taylor live blev jag väldigt taggad på det nya albumet som skulle komma och jag förstod jag att jag hade blivit ett riktigt stort fan. ;) Tyvärr kom hon aldrig till Sverige men nu får jag kanske chansen att se henne igen och det ser jag fram emot. :)

Linnea: Jag kommer ihåg när jag var sjuk en dag och jag hade inte hunnit lyssna igenom hela red album så jag bestämde mig för att göra det. Jag kommer fortfarande ihåg känslan jag fick när jag lyssnade på all too well! Det var först en mysig känsla och låten kändes så äkta, sen förstod jag att den inte bara handlade om det som var bra. Ju längre in i låten desto mer känslosammare blev jag. När hon sjöng you call me up again just to break me Like a promise började jag gråta. När låten var slut bar jag oerhört rörd och hade bara ett ord på mina läppar. Fantastiskt! <13

Agnes: Det bästa var när jag öppnade en stor låda med papper på julafton och längst ner låg Red tour biljetter till London !! Jag grät och sedan grät alla andra för att jag grät haha!! Sedan på konserten gick taylors pappa SCOTT SWIFT förbi mig och jag skrek så han gav mig plektrum

Olivia: Mitt bästa minne var när Red albumet släpptes. Det är alltid roligt att höra nytt material från Taylor. Red albumet visar att hon har vågat ta ut svängarna när det gäller hennes sound och det tycker jag är modigt gjort. Jag tror att man behöver förnya sig som artist och inte alltid gå i samma spår vilket jag tycker att Taylor har gjort både albumet och hela Red turnén.

Eddi: Jag har många. Taylor räddade mitt liv för lite över två år sen, men Red har betytt otroligt mycket för mig. Jag och min bästa kompis var riktiga Swifties, och när vi lyssnade på Red spelade det inte någon roll om någon hörde att vi sjöng med i låtarna eller för den delen såg oss dansa inte särskilt bra. För att vi visste att Taylor var med oss. Kanske inte face to face, men hon var där med sin musik och det gjorde att både jag och min bästa kompis fick den där känslan i magen; pirret, lyckan som följer med nerfrån magen upp till halsen när man sjunger med i Stay Stay Stay, eller någon annan låt för den delen.
Sen förändrades saker. Min bästa kompis flyttade och jag fick nya kompisar, dåliga kompisar. Vi var kaxiga, vi bråkade, vi sket i att plugga och jag gled ifrån mina gamla vänner och människor som bettyde något. Och värst av allt, jag slutade lyssna på Taylor. Men en dag, nära jullovet, var mina "kompisar" elaka mot mig och det var som att jag vaknade upp, och när jag kom hem lyssnade jag på Taylor. Jag skrev ett brev om min förtvivelse men skickade det aldrig. Sen den dagen har jag varit "jag" och jag har bara Taylor (och en lärare på min skola) att tacka för det.
Jag har aldrig gått på en av hennes konserten men jag vet att hon älskar mig för den jag är. Där har ni mitt favoritminne i Red och lite av min livs historia (sorry för det).
Tack för en awesome blogg!!! <3

Annah: Jag skriver. Så ofta jag kan. Och RED har fått mig att skriva ännu mer - om Taylor kan få in så mycket känsla och beskrivning i en sång kan väl jag få till nån enstaka novell här och var? Att Taylor, med sitt röda album, fått mig att känna så mycket att mina egna ord vaknar till liv... det är för mig både värdefullt och minnesvärt. Tack.

Julia: Mitt största minne är nog början av the red-era! Jag kommer ihåg hur förväntansfull och nervös jag var under natten när Taylor skulle ha sin livestream och berätta om RED! Hur glad jag blev när Andrea och Felicia fick representera Sverige och prata med Taylor. Det kändes fantastiskt att veta att Taylor kanske nu förstår att det finns fans i Sverige också! Men det jag kommer ihåg mest är när hon satte på sin hitlåt We are never ever getting back together, jag fick nästan tårar i ögonen för att jag varit så exalterad och glad på samma gång! och dessutom att se Taylor och veta att det här händer nu, live, direkt! Jag trodde att jag skulle tröttna lite på WANEGBT under åren för att jag lyssnat på den för mycket (hehe), men den här låten tar mig fortfarande tillbaka till minnet av början på RED-epoken och jag kommer ihåg allt vad jag kände och hur nyfiken jag var på allt som skulle hända efter albumet släppts! Jag kan inte tröttna på låten eller känna att den är lite för mycket pop Istället för country för att det var just den låten som drog igång den fantastiska RED- epoken!

Elivra: Mitt minne från RED-epoken var framför allt väntan till albumet. Jag och min bästa kompis längtade och väntade på det nya albumet som skulle släppas och i väntan laddade vi upp med låtar från SPEAK NOW och FEARLESS och hade stora förväntningar på det nya albumet. Och så i oktober 2012 kom det och det var mycket bättre än jag någonsin hade trott. Först när jag lyssnade på det trodde jag inte att det var Taylor. Hennes röst var den samma men musikstilen var ändrad till det bättre. Det var ett helt fantastiskt album som hon kombinerade med pop och country. Helt fantastiskt! Sen den dagen lyssnade jag på RED varje dag och när jag var ute och promenerade eller åkte buss, kunde jag inte få ro att gå/åka buss utan RED i öronen! Jag skaffade ett album där jag klippte ut och gjorde collage av alla bilder som jag kunde hitta av Taylor i mina tidningar. Det är mitt bästa minne av RED och den fantastiska tiden! Helt klart (enligt mig) det bästa albumet hittills! <3